Äntligen

Efter att ha haft för lågt Hb under hela 2009 har jag äntligen lyckats få det stabilt igen. Man måste ha 125 som kvinna för att gå ge blod, sist jag mätte hade jag 124, S U R T .
Så mötte jag blodbussen igår och bestämde mig för att slå till, och denna gång visade det sig vara Hb 130. Sköterskan som satte nålen kunde varit skickligare, hon lyckades sätta den snett så det skavde konstant. Vanligtvis ska man inte känna nånting när väl nålen är satt.

Dock, av någon konstig anledning är jag fortfarande seg idag. Men det är ju värt det. ALLA som kan borde ge blod. Jag hade själv inte stått här om det inte var för alla osjälviska blodgivares insats. Min mamma har fått blod ett antal gånger och vem vet, kanske är det min bror eller pappa som råkar ut för något nästa gång?

Blod är trots allt en färskvara som håller i 6 veckor. Blodbussen sa att på en dag kan 1 blodbuss dra in ungefär 100 påsar. Hur många liv har man inte då räddat?