fredag 31 december 2010

Dag 6 - min dag

Ja det är ju nyår, så här ser min dag ut hittills:

Efter 4 härliga timmars sömn går jag upp, käkar fiberbomb till frukost. Tar mig till jobbet och där är hyfsat lugnt. När jag varit på min lunch får jag mail ifrån en kollega som leker Stalin. Jag står på riktigt inte ut med den människan.

Om 2 timmar slutar jag och då bär det av med min _lite_ tunga väska till Sebastian, handla mat, laga mat, powernap sen fixa i ordning sig. Nyår är väl den enda dagen man kan ha glitter till förbannelse utan att förknippas med en drag queen. 1 flaska skumpa och 4 bacardi breezer senare bär det av till Mosebacke och gråta till utsikten av Stockholm och fyrverkerier. Inget nyårshångel.

För övrigt höll jag mitt nyårslöfte: Skaffa nytt jobb. Mitt nyårslöfte i år får förbli hemligt.

torsdag 30 december 2010

Dag 5 -Vad är kärlek?

Jag kan nog inte säga så mycket annat än att jag tror på kärlek. Även om individen i sig är självständig behöver alla känna och uppleva kärlek för att må bra, oavsett om det är kärlek till partner, familj, vänner or what so ever.

För att prata om kärlek till partner tror jag att alla har en livskamrat, men att relationen med en partner kräver (precis som alla andra relationer) uppoffring och engagemang. Allt är inte awesome alla gånger, men vad är det?


onsdag 29 december 2010

Dag 4 -Det här åt jag idag

- 2 knäckemackor med salami
- 1 proteinbar
- pasta med bacon

+ efter träningen blir det nog en proteinshake också


Perfekt påfyllning efter träningen.

tisdag 28 december 2010

Dag 3 -Mina föräldrar

Mina föräldrar heter Gisela och Bertil, födda -55 och -56. Det är lätt att hålla reda på deras födelsedagar eftersom de är 6/3 och 3/6.

Min pappa är uppvuxen på Muskö, några hundra meter från det huset jag växte upp i. Han jobbar som systemingenjör inom försvaret. Min mamma är uppvuxen i Nynäshamn. När de träffades jobbade båda på Ericsson, min pappa var ungkarl och mamma skild, Erik var 4 år gammal. Till slut flyttade mamma och Erik hem till pappas hus på Muskö, men det dröjde länge innan de fick barn tillsammans.

Mina föräldrar har nu varit gifta i 25 år, och det märks. Mamma och pappa tjafsar kontinuerligt och det har blivit deras sätt att kommunicera. Samtidigt som de har ett väldigt jämställt förhållande och är beroende av varandra.

Min mamma har haft problem med höfter och rygg i hela sitt liv, och precis innan jag skulle fylla 12 opererades hon på ett privatsjukhus i Uppsala. Hon bytte båda höftlederna och de försökte räta upp hennes rygg. Operationen var lyckad, dock har hon ont hela tiden. Något jag beundrar henne för är att hon aldrig har gnällt över hur jävligt hon har det.

Min pappa är väl den som jag är mest lik, en obotlig hurtbulle som kan käka hur mycket som helst. Trots att han äter som en häst blir han aldrig tjock, på resultaten av hans fys-tester i jobbet säger dom att hans hjärta är som en 30-åring. Pappa däremot, han gnäller så fort han har 38 graders feber.

Summa summarum: Mina föräldrar är jävligt bra sådana.



måndag 27 december 2010

Dag 2 -Min första kärlek

Till en början hade jag verkligen inget intresse för killar, mer än som kompis vill säga. Min mamma trodde länge att jag var lesbisk.

I samband med att jag började paddla lärde jag känna en kille som hette Henrik, och jag var väl "hemligt kär" i honom i några år innan vi började umgås. Han var tillsammans med min tjejkompis först ^^ Vi blev tillsammans på nyår då vi hånglade hela natten i min brors stuga (hoppas david inte läser det här).

Henriks föräldrar tyckte inte om mig, kanske för att hans pappa var bästa kompis med den förra tjejens morsa? Henrik och jag hade det bra, men jag har fortfarande lite svårt att kommunicera med svärföräldrar. Vi blev tillsammans i 9an och gjorde slut i 1an på gymnasiet, vi hade helt enkelt växt ifrån varandra. Och idag fattar jag inte hur i helvete jag tänkte där.

Som gemensam nämnare upplever jag fortfarande samma sak, jag väljer inte själv vem jag blir kär i eller intresserad av. Jag bara vet det när jag ser det.

söndag 26 december 2010

Dag 1 -Presentera mig själv

Jag antar utmaningen som alla andra, kanske för att jag har idétorka?

Jag heter Linnéa, nyss fyllda 21 och bor i Handen söder om Stockholm. Jag är lillasyster med två äldre bröder som är 1 respektive 11 år äldre. Den äldsta brorsan Erik är min "halvbror" och har en annan pappa, dock har min pappa Bertil aldrig gjort skillnad mellan oss.

Jag är född och uppvuxen på Muskö, en ö i Stockholms skärgård. Bodde i samma gamla 70-talsinredda villa i 18 år som kan summeras som en tillvaro helt utan komfort. Trots det gillar jag fortfarande det huset. Jag gick i Muskö skola till och med 5an. När jag inte gick i skolan var jag hos min dagmamma Carina. Från att jag började hos henne var hennes dotter min allra första plågoande. Lagom till jag började skolan (som även var 1 år före, jag var alltså 5 år när jag började 1an) var jag väldigt blyg och vågade inte prata med någon (hade även andra plågoandar som förpestade min tillvaro). Hade därför inga kompisar fram tills jag bytte skola i 6an. I samma veva började jag paddla och fick fler kompisar genom det (och min allra första pojkvän). Högstadiet och gymnasiet var därefter lite lättare. Dock har jag aldrig kunnat lita på någon.

Efter studenten tog jag körkort direkt när jag fyllde 18, och min storebror Erik fixade jobb åt mig i receptionen på en tandläkarklinik som han jobbade på då. Han fick mig att lova när jag tog det jobbet att inte vara kvar där i mer än ett år. Jag höll det löftet. Började sedan plugga pedagogik och sociologi, och fick ett extrajobb för Academic Work på Posten Kundtjänst. Sen hände det värsta, i januari 2009 tog min äldsta bror livet av sig med Tramadol i mitt gamla flickrum på Muskö.

Innan det hände var jag väldigt målmedveten och driven, efteråt kunde jag knappt klä på mig själv. Det är först nu som jag har börjat våga tänka framåt. I allt kaos började jag plugga till hälso- och sjukvårdsadministratör och jag tar min examen i juni. Jag har fått jobberbjudande på St Göran och kommer börja jobba extra där i januari.

Jag kommer därför efter 2½ år på Posten Kundtjänst säga upp mig. Jobbet i sig är kanske inte det bästa, men genom det skulle jag aldrig ha träffat så bra människor som jag aldrig kommer vilja släppa. Jag har också mina tjejer som jag känt sen gymnasiet och som fortfarande ställer upp och finns.

Saker som är typiskt mig
- Extremt låg humor
- Kan alla repliker i Yrrol
- Träna som en idiot
- Baka när fan det faller mig in
- Bli arg 2-3 gånger om året, max