Åt lite älg-rostbiff, gratinerat potatismos och lussebullar. Igår var en jobbig dag. Så många minnen som mest övergår till den där kvällen i januari.
Mitt rum står fortfarande orört sen jag flyttade ut. Mina nagellack, peelingkrämer, parfymer och foton står kvar. Jag har fortfarande svårt att vara därinne. Inbillar mig hela tiden att du ligger där i min säng, blå i ansiktet och med täcket upp till magen. Jag vågar inte andas.
Hur ofta jag än är på Muskö så känns det fortfarande som att inte alla är där, eller kan vara. Någonting saknas, alltid.
Usch, kommer aldrig glömma när du ringde mig :( Jag säger samma sak nu som då, jag kommer inte ta upp det, du får själv välja om du vill prata. Fritt om det är idag eller om 50 år. Jag vet inte hur det känns att förlora ett syskon, men jag förstår så mycket att det tar tid att smälta och att smärtan sitter kvar länge. Jag finns om du behöver mig <3
SvaraRadera