Söndag

Igår åkte jag och Yennipher till Haninge och vårhandlade lite, det var ju rea överallt och studiebidraget för gymnasieungarna har väl inte klingat in än I guess. Fixade en wonder-woman t-shirt, en oversize tröja med en känguru på och en vårjacka, skinnpajen börjar bli något sliten.

Jag känner mig så konstig: Ena stunden är jag normal och verkar inte sörja alls, andra stunden gråter jag hysteriskt. Oftast när jag är ensam, eller nä de små sakerna som jag kopplar till honom.

I förrgår klarade jag inte av att klä på mig själv, så när dennis slänger fram kläder och beordrar mig att ta på mig dom, ser jag att t-shirten är av märket Abercrombie&Fitch. Erik älskade abercrombie :(
Det känns som att jag kopplar allting till honom. Jag vågar fortfarande inte gå in i mitt flickrum heller. Jag har i princip glömt bort bilden jag såg, men jag vet att jag har sett den och var.

Jag kommer ihåg Eriks tatuering på underarmen "Jeden das Seine" som betyder "every man for himself", kortfattat alla får vad de förtjänar. Jag har länge tänkt tatuera samma ordspråk. Men erik fick inte vad han förtjänade. Han förtjänade inte att aldrig vakna igen.